Friends and family
Kategori: Allmänt
Inatt fick jag inte mycket sömn. Klockan var ställd på 02.45, och jag vet egentigen inte om jag sov någonting.
Tankar om vad jag gett mig in på for genom huvudet gång på gång och det enda jag kunde göra åt saken var att ligga och vrida och vända på mig.
Ja, vad är det egentligen jag gett mig in på?
När jag kramade hej då till mina älskade vänner stod jag bara och log, nästan skrattade. Det gjorde mig rädd, för jag vet att snart kommer jag inse att det faktiskt inte är nästa vecka jag kommer få se dem igen, det är längre tills dess än så. När jag väl förstår det, då kommer det göra ont, väldigt ont.
Mina vänner, och min familj, betyder allt. Allt, allt, allt.
Jag har många jag kan lita på till tusen, och under de senaste åren har jag varit så grymt tacksam över det, då jag egentligen alltid har mått så mycket bättre av att ha någon att prata med när saker och ting rasat ihop, eller när de bara har varit helt underbara. Det är under de senaste åren ni har betytt allra mest för mig.
Jag vet att ingen av er någonsin skulle få för sig att lämna mig ryggen, jag bara vet det, och det är den finaste känslan man kan ha när man åker ifrån det bästa man har.
Jag vet också att när jag kommer hem, så kommer vi ha lika roligt som vi hade innan jag lämnade, vilket ytterligare är en trygghet jag bär med mig upp till de norrländska skogarna.
Det finns de jag känt i stort sett hela livet, det finns de jag känner sen högstadie- och gymnasietiden, och så finns det de jag lärt känna nu under den senare delen av mitt liv.
Hur länge jag känt er spelar ingen roll - ni alla betyder lika mycket för mig, och jag beundrar var och en av er, glöm aldrig det!
Vad skulle jag göra utan min familj? Hur skulle jag klara mig?
Min bror blev inte med upp nu, så honom har jag redan sagt hej då till.
Världens bästa bror som jag får se till jul igen, världens bästa bror som med åren även blivit en av dem jag kunnat berätta saker för som jag inte vill att någon annan ska veta.
Vad skulle jag göra utan dig?
Min mamma och pappa är med upp nu, de är de enda jag har kvar att krama hej då.
Pappa bar flyttkartonger ut till bilen igår kväll, samtidigt som han torkade bort tårarna.
Min älskade pappa.
Min fina pappa som aldrig är arg eller sur, som alltid kommer hem med ett leende på läpparna, även om han jobbat mördarpass. Min pappa som skulle kunna göra precis vad som helst för mig.
Vad skulle jag göra utan dig?
Någon annan som också skulle göra precis vad som helst för mig är min mamma.
Hon kämpar och sliter för att alla i familjen ska ha det bra, hon vill alltid mitt bästa oavsett vad det gäller, och jag är så otroligt tacksam för att få ha henne i mitt liv.
Min fina älskade mamma.
Vad skulle jag göra utan dig?
Jag har absolut inte sagt hej då för all framtid, även om jag kanske kan få det att låta så. Dock kommer jag vara hemifrån längre än jag någonsin förut varit.
Men det kommer blir bra, det känner jag på mig.
Tack, i alla fall.
Tack för att jag får ha er alla i mitt liv. <3
