Jag lever!
Kategori: Allmänt
Ja, jag lever, jag lovar!
Jag är väldens sämsta bloggare, men det är faktiskt så - jag lever!
Dock känns det som det är nätt och jämnt...
Vi har tenta på tisdag, så de senaste dagarna, och de kommande, kommer bestå av pluggpluggplugg och ännu mer plugg...
Så mycket som jag pluggat de senaste dagarna har jag nog aldrig pluggat förut, och då vet de flesta att jag gjorde det rätt mycket på högstadiet/gymnasiet också...
Men jag känner även att det gett väldigt mycket, och jag hoppas jag kan känna mig lugn efter denna helg - jag ska se till att jag gör det!
Mina veckodagar ser i princip exakt likadana ut: vara i skolan, äta, plugga, träna - allt går i ett och jag hinner inte med speciellt mycket utöver det. Helgerna ser annorlunda ut - tack och lov för det.
Därför, mina vänner, har jag helt enkelt inte tid att uppdatera här så mycket som jag skulle vilja göra...
Två personer i klassen har hoppat av nu, två personer på två dagar, vilket var väldigt tråkiga besked.
Eftersom vi inte är en så speciellt stor klass så har vi ändå blivit väldigt sammansvetsade, och det känns nästan som vi är en gymnasieklass (med folk i alla åldrar). Att folk lämnar känns väldigt tråkigt, det blir ju en splittring...
Att två personer valt att hoppa av nu i veckan tyder på att det har varit en väldigt intensiv kurs vi läst, vilket det varit med föreläsning på föreläsning om nya, svåra, och ibland inte alltför intressanta, saker.
Vi har läst mycket kemi, och jag har än en gång blivit påmind om varför jag valde att läsa samhäll på gymnasiet istället för natur, även om jag skulle haft otroligt mycket gratis om jag hade läst natur.
Det har inte varit alltför intressant att läsa om karboxylsyror, hydroxygrupper, fria radikaler osv osv, men jag vet att det i framtiden kommer gynna oss när vi får använda kunskapen i dess rätta sammanhang - vi kommer kunna applicera den kunskapen på träningen, vilket man får se som en motivation till att fortsätta traggla svåra formler osv när vi nu snart ska börja med fysiologi.
__________________________________________________________
Idag är det fredagen den 1 november.
I två månader har jag gått på universitetet här i Umeå. I två månader har jag varit hemifrån. I två månader har jag varit ifrån min älskade familj och mina älskade vänner hemifrån, och det känns nu. Det känns.
Frida var här förra helgen och det kändes så himla bra att få se och prata med henne igen! Jag kände verkligen hur mycket jag saknat henne...
Jag fattar inte ritkigt att det var två månader sen jag stod i shorts och T-shirt och kramade henne hej då utanför quickly - jag fattar inte att det var i augusti jag sa hej då till henne och alla er andra, jag fattar inte att det nu är början av november...
Även om jag varje dag har jättefina och goa människor omkring mig här, vilket jag är så otroligt tacksam över, hindrar det mig inte från att sakna er där hemma.
Jag önskar jag kunde få komma hem och få lite ny energi, komma hem och få bli bortskämd av mamma, pappa, mormor och morfar, chilla med brorsan, få ha en riktigt rolig tjejkväll med en massa tokigheter och skratt.
Hade det inte varit för tentan på tisdag, så hade jag fått gjort allt detta denna helg, men nu hinner jag inte.
Tiden här går sjukt snabbt ändå och det känns knappt som man hinner blinka förrän det är fredag igen.
Med hjälp av alla goa människor här, mina fullspäckade veckor och helger (med matcher och annat roligt) så vet jag att den tid fram till 20 december kommer gå snabbt.
Och nej, jag har inte världens panikångest och vill hem nunununu, men det måste väl vara normalt att sakna? :)
Jag trivs fortfarande jättebra här uppe, och jag vet att jag bara kommer trivas bättre och bättre med tiden.
Det har inte gått så lång tid än, trots allt, och jag håller fortfarande på att anpassa mig till livet här.
Men nu är det nog dags att släcka lampan och drömma lite!
Imorgon har jag tvättid kl 07.00-12.00 (ja, en lördag! Frivilligt dessutom...), och sen tänkte jag laga lite matlådor så jag har under de kommande dagarna, och såklart plugga...!
Nattinatti!
