Prioriteringar
Kategori: Allmänt
Nutid. 2016. I soffan i Torsby.
Jag har spenderat min jul och nyår hemma i Torsby, i Värmland. Så. Himla. Skönt.
Det bästa har varit att jag har inte haft några måsten, inga direkta planer för mina dagar, utan jag har bara tagit det som det kommit. Så. Välbehövligt. Även träningen har jag tagit som den kommit, då jag inte haft någon direkt tillgång till gym på grund av att jag inte har kort någonstans i Torsby. Några pass har jag hunnit med, men jag har inte alls tränat som jag skulle ha kunnat, om jag hade prioriterat annorlunda. I "vanliga fall" hade jag kanske känt en viss ångest över det, att jag skulle "tappa gains" eller liknande, men inte nu. Jag tror att det bara har varit bra för mig för nu har jag verkligen fått en chans att återhämta mig ordenligt, både fysiskt och mentalt, efter höstens igenomkörare, samt bygga upp suget efter att förbättra min fysik under våren.
Det handlar om prioriteringar som sagt, och under min tid hemma under julen har jag prioriterat familjen. Under hösten hade jag väldigt stark hemlängtan stundtals, och nu då jag är hemma vill jag verkligen passa på att umgås så mycket som möjligt med dem. Sedan jag flyttade har jag verkligen blivit en familjemänniska och jag vill ta vara på varenda minut jag kan tillbringa med dem. Jag älskar verkligen då vi alla fyra kan äta middag tillsammans, eller liknande, för det händer så sällan nu för tiden.
Jag har inte bara blivit en familjemänniska på grund av att jag flyttat, utan jag har även lärt mig att livet kan svänga väldigt fort. Det man har ena sekunden kan i nästa vara som bortblåst. Därför vill jag ta vara på det som finns här och nu.
Min mormor, som många vet, rycktes hastigt bort från mig, från min familj, i mars 2014, utan någon form av förvarning. Utan att ha varit sjuk eller liknande. Hon somnade in. Lugnt och stilla på soffan. Men alldeles för tidigt.
Hon var en av de bästa. Alltid glad, sprallig och pigg. Hon ville alltid mitt bästa och hon var alltid ivrig att få reda på allt som hände i Umeå. Ställde väldigt många frågor. Skrev ner. Höll koll på mina dagar och mina föreläsare. Ibland bättre än jag själv gjorde.
Jag saknar henne. Jag saknar henne så sjukt mycket, och jag tänker ofta på henne. Men inte så ofta som jag skulle kunna göra. Det gör för ont. Att röra vid minnen, att försöka höra hennes röst i mitt huvud eller försöka känna hennes doft då hon kramar mig. Det gör ont. I hjärtat. Så. Fruktansvärt. Ont.
Min största rädsla när jag flyttade var att något sådant skulle hända, att någon som stod mig så nära skulle ryckas bort från mig. Och tyvärr blev min största skräck verklighet. Den 31 mars 2014.
Jag vill aldrig mer vara med om det igen, men jag vet att det såklart finns risk. Det finns alltid en risk att någon man älskar ska tas ifrån en. Livet är så oförutsägbart, och i och med att jag nu vet om det vill jag spendera så mycket tid med mina nära och kära som det bara går. Det spelar ingen roll om det handlar om att bara sitta och halvslöa i soffan till något dåligt TV-program, eller om man hittar på något annat tillsammans - det handlar bara om att få vara tillsammans, att få känna närvaron av de man älskar mest av allt på denna jord. Det värdesätter jag högst. Det är nummer ett. Alla kategorier.
Det har jag prioriterat under denna julledighet.
