emeliebjuremo.blogg.se

Ja ni läste rätt. Jag är kär - så himla kär.

Jag är kär i livet, i det liv jag lever just nu. Jag vet inte vad det är, men allt känns bara så sjukt jäkla bra.

Så bra som jag mår nu, det var det lääänge sen jag gjorde! Kanske kan det bero på vissa förändringar jag gjort nu under senare tid. Jag har bland annat bestämt mig för att ta en paus med handbollen, då den motivation man behöver för att prestera på topp varje träning och match inte finns där längre. Jag såg handbollsträningarna mer som ett måste, vilket gjorde att glädjen försvann. Jag vet inte hur lång tid denna "handbollsdepression" (som min tränare kallade det) varar, men jag vet i alla fall att jag gjort rätt som tagit ett break. Dock är detta absolut inte slutet på min tid som handbollsspelare, det vet jag, men jag behöver bara få tillbaka gnistan igen. 

 

Under hösten har jag legat lite lågt med styrketräningen, då "jag vill inte bli för stor" ständigt legat i mitt bakhuvud. 

Men, vadå? Tänk om jag älskar att lyfta vikter då? Varför ska jag inte göra det? Vad är "fult" med att vara riktigt vältränad egentligen? Det visar bara att man brinner för det man håller på med, att man har passion för något. 

Jag har nu tagit tag i styrketräningen igen och satt upp lite mål. För min egen skull. För jag älskar att hålla på med det. Jag mår uppenbarligen bra av att få lyfta tunga saker och då ska jag göra det. Punkt.

I framtiden skulle det även vara roligt att kanske sätta andra mål, lite större sådana. Jag tänker tex på att tävla inom området. Även om jag tränar mycket, så är just tävlingsbiten en del jag är väldigt grön inom - jag har ingen koll alls, hehe. Men jag vet att det nog skulle motivera mig otroligt mycket, då jag vet med mig att jag är en otrolig tävlingsmänniska och helst inte vill att någon annan ska vara bättre än mig, i alla fall inte när det kommer till styrkebiten... ;)   

 

Nu när jag inte spelar handboll längre ska jag försöka boxas fler gånger i veckan, samt försöka ta mig iväg till någon annan typ av fyspass på IKSU, som typ "Total Training". Dock har jag hört att det är döden, men man får väl bita ihop antar jag och se till resultatet i slutändan, se till vad drivet egentligen är. 

En i handbollslaget har även frågat mig om jag vill ställa upp i "Toughest", en tävling där man typ springer en bara på 8 km, samtidigt som man ska ta sig igenom 40 olika hinder på vägen. Dessa hinder kan tex vara armgång, hinder man ska klättra över, springa igenom osv. Det skulle faktiskt vara kul, men jag vet inte om jag vågar, hehe.. Nästa år kanske! Någon gång ska jag absolut genomföra det! 

 

Som sagt, livet känns så jäkla bra just nu!

Mamma, pappa och Johan kommer hit om en månad och jag får visa dem hur min vardag här uppe är, vilket jag ser fram emot oerhört mycket! Jag saknar dem väldigt mycket, men inte lika mycket som jag gjorde de första dagarna efter jag kom tillbaka upp hit.

Att komma tillbaka var mycket jobbigare än jag hade kunnat föresälla mig, faktiskt. Jag pratade med mina föräldrar typ två dagar efter jag hade kommit tillbaka och när vi hade lagt på blev det riktigt jobbigt. Så jobbigt hade det inte varit på hela hösten. Det hade varit så skönt att vara hemma, få bli ompysslad, få den kärlek man bara kan få av föräldrar. När jag, mitt uppe i all tentaångest, började tänka på att det nu än en gång är flera månader tills vi ses igen, då blev det a little too much.

Men, efter att ha träffat alla här uppe igen, efter att ha kommit in i vardagen kändes, och känns, allt mycket bättre. Och mina föräldrar, dem får jag ju träffa om en månad igen, vilket ju är underbart! :))

 

Som jag skrivit förut, så har jag världens bästa vänner, både här uppe och där hemma! Shit, vad skulle jag göra utan er? Ibland när jag inte orkar koncentrera mig på tex skolarbete drar mina tankar iväg - de drar iväg till den kommande sommaren. Den ska verkligen bli grym - den måste bli grym! Förhoppningsvis någon utlandsresa (om schemat kan komma ut någon gång!!!), midsommar, Höljes, Fryksdalsdansen, sol, bad, glass, minigolf, grillat, osv osv... 

Vi är på rätt sida om året, och snart är den här, jag lovar er! 

Dock kommer det nog bli jobbigt att skiljas från klassen under sommaren - tre månader är lång tid! Det känns som man nu efter jul har kommit folk ännu närmare, och jag är såå jäkla glad för att jag har såna vänner här, annars hade detta aldrig gått! Vänner för livet, absolut! :)

 

Imorgon väntar en dag på stan, samt utgång på kvällen. Det blir kuuuung! :))

 

Puss&kram till er alla!