Women's Physique
Kategori: Allmänt
I'm back!
Ja det här med att blogga frekvent har ju inte vart min melodi direkt... Men nu ska jag försöka ge bloggandet en ärlig chans. Jag har en tanke (en tanke är bra att börja med iaf, men jag hade ju det sist också och det gick ju som det gick...... ehehe) om att jag ska skriva om min satsning inom Women's Physique, vilken jag tänkte dela in i olika delar. Detta tänkte jag göra dels för min egen skull, för att jag ska ha det nerskrivet någonstans, men även så de intresserade kan ta del av hur det är att faktiskt göra en helhjärtad satsning inom fitness.
En helhjärtad satsning inom fitness om man heter Emelie Bjuremo, vill säga.
Del 1 - Beslutet
Gröna uppvärmningsmattan på IKSU, 22 september 2015, en tisdag. Där och då började det abstrakta pratet om att "det hade ju faktiskt vart kul att tävla inom något" (vilket jag nog har uttryckt ett x antal gånger både under min tid i Umeå, men även till vänner hemma i Torsby....), bli till något som istället började likna en konkret plan inför min kommande höst. Jag och Max (den person jag alltid tränar med, som betytt mest för mig under den här hösten, och som skulle bli min coach) kollade upp hur många veckor det var kvar till Luciapokalen. Vi resonerade kring hur mycket jag skulle behöva gå ner i vikt för att vara i tävlingsform och vi kom fram till att det skulle vara fullt rimligt att genomföra det.
Helgen innan hade Max flickvän Tessan vart uppe i Umeå och tränat med oss, och vi pratade en del om just att tävla inom fitness då hon är väldigt framgångsrik inom bodyfitness och har vunnit många tävlingar. "Jaaa asså det hade ju vart rätt kul att testa på men...." var väl något jag återigen yttrade ett x antal gånger, då hon gav mig sin syn på det hela.
Hon åkte hem till Stockholm efter den helgen, och lämnade ett frö hos mig, ett frö som började gro. Skulle jag göra satsningen hade vi ingen tid att spilla - arbetet skulle börja, och det skulle börja nu. Så, på den gröna mattan den 22 september bestämde vi oss att vi skulle mötas upp på IKSU dagen efter kl 07.00, jag och Max, för att inleda den första poseringsträningen, och utifrån det skulle jag fatta ett beslut.
Just att fatta beslutet, att kunna säga "Ja, jag ska dieta och träna för att göra en seriös tävlingssatsning" (eller att säga "ja, jag dietar och gör en seriös tävlingssatsning"), tog rätt lång tid innan jag kunde göra. Jag pluggar på Tränarprogrammet och jag vet vad många personer i min omgivning tycker om fitness, och jag kan väl inte sticka under stolen med att jag är en person som lätt kan påverkas och ta åt mig av vad andra tycker och tänker. Det var absolut ingen som sa något ont om det till mig, men jag vet hur diskussionerna om den typen av idrott har gått. I efterhand kan jag nog kanske se det lite som att jag använde det som en motivator - jag ville visa att det går att vara på diet utan att ha den där "diethjärnan". I alla fall ville jag intala mig själv att det skulle gå - jag skulle försöka att inte låta mig påverkas.
Att ha det där groende fröet inom mig, att börja bli peppad och taggad, men att samtidigt känna en osäkerhet gjorde inte hela beslutsfattningsprocessen lättare direkt... Det, i kombination med att vi skulle inleda en ny kurs där en 15 hp tenta skulle ligga en vecka innan tävlingen, gjorde att jag vred och vände på tanken om att stå där på scenen i december fler gånger än människor det finns på jorden, tror jag. Jag visste att jag skulle vara tvungen att lägga ner mycket tid på träningen, på kosten och på poseringsträningen, och frågade mig själv om jag verkligen skulle ha den tid som skulle krävas. Skulle jag göra det här ville jag inte göra det halvdant - jag har aldrig vart sån och detta skulle i sådana fall inte vara ett undantag.
Jag skrev listor. För- och nackdelar staplades upp och jag tror att det var där jag lyckades fatta ett beslut. Jag såg att fördelarna övervägde - jag skulle få göra något jag aldrig har gjort förut och något nytt skulle hända i mitt liv. Skulle det där abstrakta pratet bli till något konkret så var det nu, nu när jag skulle ha en massa kompetenta människor runt mig som kunde hjälpa mig, och som hade vart i samma sits som jag själv skulle komma att vara. Jag skulle även få ett mål att kriga mot - ett mål med att kliva in på gymmet och kötta.
Bara att fatta beslutet var alltså en process i sig och inledningsvis var jag livrädd att det skulle komma att påverka mina studier. Det var nog egentligen där skon klämde mest - jag befinner mig ju trots allt här i Umeå för att plugga. Men å andra sidan kunde jag ju där och då inte veta hur dietperioden skulle komma att utveckla sig. Det jag visste var dock att jag var in charge of my life, och ville jag få det att funka med en seriös tävlingssatsning samtidigt som jag pluggade så skulle jag se till att få det att gå ihop.
Så, jag beslöt mig för att ta det steg för steg, dag för dag, och jag bestämde mig i slutet av september. Jag skulle köra Women's Physique på Luciapokalen i Göteborg den 5 december.
