emeliebjuremo.blogg.se

Jag gör ett litet sidohopp från tävlingssatsningen och tänkte här dela med mig lite av mina framtidstankar nu när jag snart går in på min sista termin på Tränarprogrammet:

 

Nutid. 2016. Framtid. Juni 2016.

Efter juni 2016 är det egentligen blankt. Det är på ett sätt skrämmande, men ändå så himla skönt, utmanande och spännande på samma gång. Efter juni 2016 kan jag egentligen göra vad jag vill inom det område jag är intresserad av. Vad jag vill. Den enda som kan sätta stopp för det, den enda som kan begränsa mina val, det är Emelie Bjuremo. 

På nyår slog det mig att jag egentligen inte har den blekaste aning om hur andra halvan av 2016 kommer utspela sig för mig.  Jag har ingen aning om vart jag kommer befinna mig, vilket jobb jag kommer ha (om jag ens kommer ha något jobb?), vilka nya människor jag lärt känna, och så vidare. 

Efter juni 2016 är det egentligen blankt, men det är Emelie Bjuremo som kommer bestämma precis hur hon vill forma sitt nästa kapitel, vilka nya dörrar hon vill öppna.

 

Jag har lite planer på vart jag skulle vilja vara, och vad jag skulle vilja jobba med. Det gäller bara att göra dessa planer till något konkret, vilket är något som känns bekant. Den 22 september 2015 gjorde jag just det, jag gjorde de abstrakta tankarna till ett konkret mål. Det gick ju rätt bra den gången. På samma sätt ska jag se till att andra halvan av 2016 även det blir något bra, även om det kommer handla om helt andra mål. 

 

I juni tar jag alltså examen. Tre år på Tränarprogrammet med inriktning idrottsmedicin, idrottspsykologi och idrottsfysiologi uppe i Umeå har då nått sin slutstation, en slutstation där jag kommer kunna hämta min kandidatexamen i idrottsmedicin. Det är inte bara skrämmande och spännande att denna tid når sitt slut, det är även väldigt ledsamt. Tre år med otroligt bra människor har då kommit till ända, människor som jag spenderat så mycket tid med och som jag delar så mycket med. Men, jag vet att dem jag kommit närmast kommer jag hålla kontakten med. Det bara måste bli så. 

 

Många har frågat mig vad jag blir, och vad jag vill jobba med i framtiden. Svaret är rätt komplext och varje gång jag fått denna fråga känns det som att jag dragit en hel föreläsning om vad jag läser, vad universitetets syfte är med utbildningen, och vad jag skulle vilja jobba med. Varje gång jag gör en sådan utläggning tror jag att jag säger olika saker, beroende på vem jag pratar med och hur mycket tid jag har att prata, haha. Men grejen är den, att programmet är så brett av en anledning - vi ska, då vi går ut, ha bred kunskap för att kunna attackera träningen utifrån olika perspektiv. Psykologiskt, fysiologiskt och medicinskt. Jag får ingen direkt legitimering då jag går ut, men det ser jag inte som någon direkt nackdel (jag får dock olika intyg, bland annat massageintyg och intyg på att jag är personlig instruktör). Styrkan med att inte få någon legitimering är att vi blir kompetenta inom flera olika områden, och vi kommer därmed kunna jobba inom olika områden - våra intressen kommer styra. Samtidigt kan det såklart vara en nackdel att inte bli legitimerad inom något spcifikt område då vi inte snabbt kommer kunna säga att "hej jag heter xxx och jag är legitimerad yyy" på våra arbetsintervjuer, eller till dem som vill ha vår hjälp. Men, bara för vi inte kommer kunna ha den möjligheten betyder ju inte det att vi inte är kompetenta inom området, right? En titel säger egentligen ingenting om min kunskap. Den måste jag visa. Praktiskt. Punkt. Men, det svåra kan då vara att få en möjlighet att visa den, om man inte har någon legitimering. Där tror jag att det kommer innebära att vi måste marknadsföra oss mer, samt att vi måste stå på oss för att få möjligheten att visa vad vi kan. Det är något jag kommer vara tvungen att träna mer på, att stå på mig. Och även att tro på sig själv och den kunskap jag faktiskt besitter. 

 

Vad har jag då för tankar inför 2016? Eller, en bättre formulering skulle nog vara: vad har jag för tankar inför framtiden?

 

• Flytta längre söderut efter utbildningen. Jag vill alltså inte vara kvar i Umeå. Vart spelar egentligen ingen större roll, men Karlstad hade ju varit väldigt bra - nära hem, samt att jag har många kompisar som bor där. 
  
  
• Få någon kontroll på vad jag egentligen vill göra då jag idag är väldigt "spretig" i mina framtidstankar. Men jag vet att jag vill jobba med människor. Jag vill hjälpa dem till ett bättre liv - gamla eller unga. Hur, när, var och varför spelar ingen roll. Jag vill hjälpa dem till ett bättre liv; till att prestera bättre, till ett bättre mentalt välbefinnande, eller vad det nu kan vara.
  
  
• Plugga mer. Det handlar då i sådana fall mer om att läsa kurser för att komplettera min utbildning, och det skulle då vara att plugga på distans. I och med att vi i våras läste hälso- och idrottsnutrition (7,5 hp, vilket även är den enda kostläran vi får under utbildningen) har jag fått ett större intresse för kost. Jag tycker det är intressant hur olika livsmedel påverkar kroppen på olika sätt, och så vidare. Och då vi läser rätt lite kost under utbildningen hade det varit intressant att fördjupa sig ytterligare i det för bredare kunskap. Jag tycker även det är rätt intressant med fetma och övervikt och skulle kunna tänka mig att läsa mer om våra välfärdssjukdomar (tex diabetes). Hand i hand med det går även det mentala, varför det för vissa verkar vara så svårt att gå ner i vikt och sedan hålla sig där. Men, då är jag kanske mer inne på punkt två - att hjälpa dessa människor - men det hade även varit intressant att läsa mer om det området.   
  
  
• Skaffa jobb, såklart. Men, då gäller det ju att jag ska veta vad jag vill jobba med också, haha. Men som jag skrev vill jag hjälpa människor. Jag skulle kunna tänka mig att jobba med träningsresor, eller med företag som vill ha hjälp med sina anställda att bli mer "hälsosamma" (att genomgå en beteendeförändring passar bättre att skriva egentligen...). Att hjälpa atleter inom lagidrott eller individuell idrott att prestera bättre, både mentalt och fysiskt hade även det varit väldigt roligt att jobba med, och där tror jag att jag har en del att tillföra då jag har egna erfarenheter från min tid som handbollsspelare och friidrottare. 
  Att skriva om träning, för någon tidning eller så, hade även det varit väldigt roligt - då hjälper jag också människor fast på ett annat sätt. Jag hjälper dem indirekt. 
  Jag skulle även kunna tänka mig att jobba som pt och försöka stegra inom det området, samtidigt som jag hade tyckt det skulle vara väldigt spännande och givande att hålla föreläsningar för till exempel lag eller föreningar om det jag kan.
  
  Så, det finns en del trådar att dra i, och det finns några tänkbara vägar att gå. Ännu längre fram i framtiden (när nu det är - nästa år? Om tio år?) kanske jag även skulle kunna tänka mig att starta eget, beroende på vad jag gör då och om jag hittar något jag anser saknas, och som jag tror mig kunna erbjuda. Även där finns lite planer på vad det skulle kunna vara, men dessa är ytterst diffusa. Än så länge.
  
  
• Praktik. Det är denna punkt som kronologiskt ligger närmast. Jag ska ha praktik från vecka sex tillochmed vecka elva och denna försöker jag få i Karlstad. I dagsläget känns det som det är 50/50 om det ska gå eller inte, men jag hoppas verkligen att vi kan få till något bra. Och för att det ska gå, så antar jag att det är här jag måste lyssna på mig själv angående att stå på sig själv. Jag måste visa dem att de behöver mig - var det inte det jag skrev i stycket ovan? Jo det gjorde jag, och jag ska göra det. På måndag då jag ska ringa några samtal för att försöka få ordning på praktiken, ska jag visa det.